Har precis haft ett videosamtal med min bästa amanda i livet.
Helvete vad jag saknar henne när jag tänker på det.
Min tjocka fina amanda.
Faktum är att om jag hade haft lite extra cash så hade jag åkt
dit direkt nu. Lämnat skitsverige.
Inte för att det är så pjåkigt egentligen. Bara skönt för alla att
ha något att klaga på.

Iallafall så pratade vi igenom en massa saker, minnen och hur
livet har varit i washington än så länge. Hon verkar ha det bra.
Bättre än oss i skitsverige (ironi) 
Dock ska jag inte klaga. Trots denna äckliga arbetslöshet så
uppskattar jag faktiskt mitt liv, dag för dag. Stegvis.  Jag kan
enkelt säga att jag älskar mitt liv. Och mig själv.
I stora loppet iallafall. Ser ingen anledning till att gå runt och
 klaga på sig själv. Eller framhäva sina brister för sig själv.
Var glad och nöjd, bättra på det som du känner dig obekväm
med.  Har du för mycket fett, sluta ät och sluta grina. typ.
eller var nöjd och inse att du antagligen inte har tillräckligt med
hjärnceller för att se att du inte är lika tjock som du själv tycker.
Det är man aldrig. Just a fact.