Sitter och kollar på Glee, serien jag halvt somnade i från förra
veckan. Jag älskar den. Haha, så jävla iskall serie.
Under tiden har jag också tänkt på min dåliga uppdatering -
Jag håller med. Tacksam för kommentaren om att "sverige
behöver mig" Känns awesome att någon faktiskt tycker så.
Iallafall så läste jag min vän Stephany's blogg idag och blev
så galet inspirerad av ett inlägg där hon skriver att hon pratat
med sin mamma om att hon gav två, för henne okända, personer
varsin komplimang. En person fick ett plus för sina fina ögon
och en person fick ett plus för sina lockar och sitt fina hår.
Fanns väl en röd tråd som ledde till att genom att göra andra
glada så mår man faktiskt bättre själv!
Stämmer helt jävla otroligt mycket faktiskt! Aldrig mår man
så bra som när man gjort någon glad. Ni vet glad på ett sådant
sätt så att man vet att någon kan leva länge på det.
Jag kände lite att varför är man så grymt instängd och svensk
på den punkten? När man själv och andra kommer att må så
mycket finare av att faktiskt hjälpas åt att sprida lite extrakärlek?
Jag ska sluta vara typiskt svensk.



Nu börjar Glee igen!
Ses senare!
cya!