Klockan är närmare 01:00 och jag sitter i en bil hem till verkligheten efter en
riktigt lång semester. Det var först Göteborg sen en underbar vecka i hultsfred
under festivalen sen vidare mot kalmar. Har träffat en mängd nya människor.
Inte en enda jag har något ont att säga om.
Det är med både sorg och lättnad att vara påväg hem, skönt att komma hem
till verkligheten och alla personer jag har saknat, alla som jag umgås med i
vanligafall. Skönt att komma hem eftersom jag iprincip har glömt hur det är att
vara hemma. Hemma med mamma och pappa. Det är samtidigt riktigt hemskt
att lämna martin och alla de människor som jag umgåtts med nu i nästan en
månad. Alla nya kontakter som skapats i Kalmar. Ett helt nytt umgänge har
bildats och då menar jag inte att det gamla är borta, det har bara utökats.
Känns toppen.
Jag ljuger om jag inte säger att det är ledsamt att åka hem, jag vill kunna dela
på mig och vara överallt vart jag vill vara.  Sorligt nog så spelas Kent på radion
och får mig inte att bli gladare haha, eller jag är inte ledsen.
Tycker det är tråkigt att åka från allt bara. ah, underbara skit liv som egentligen
är toppen, har inget att klaga på nu förutom arbetslöshet.
Arbetslösheten är verkligen något jag måste ta tag i, ta tag i mitt liv och fixa
mig en framtid.  Also bittersweet, jag vill inte växa upp och visst är det sorligt
att jag är snart 19 år och redan har lite av en ålderskris? Pff, Kanske borde
man sluta tänka på så mycket och leva lite mer i nuet, som jag faktiskt
tycker att man borde göra, MED MOTTA.

Nu ska jag vara lite mer social med Disa som är med i bilen, sakna kalmar,
längta hem och lyssna på katy perry som spelas på radion just nu :)

Stay tune och vi hörs senare eller imorrn!  PUSS