Har precis hällt upp kaffe i min kaffekopp och sitter o filosoferar.
Om det mesta, en sak jag tänker mycket på är självkännsla.
Det kan vara något av det jobbigaste som finns, eller vad säger ni?

Man ska gå in med en attityd att älska sig själv, till en viss del
känner jag. Man ska vara nöjd med den man är och det man
kan åstakomma en dag. Den jobbiga biten för mig är att min
egen självkännsla verkligen pendlar från ena dagen till den
andra. Det ger en sån jobbig obalans.
Jag kan tycka bra om mig själv och ha tankar som, "varför skulle
inte jag duga?"  Medans vissa dagar kan jag tänka att jag vill
försvinna ner under jorden med mina tråkiga kläder, tråkiga
medelmåttliga jag. 
Jag jobbar iallafall på det, borde alla göra. Det finns inget
attraktivt med dåligt självförtroende överhuvudtaget.
Man ska vara glad för den man är och göra det bästa av sin
situation.  Säger absolut inte att det är lätt, men försöka
kan man faktiskt göra.

Jag vet att jag duger, absolut.
Jag gillar att vara jag! Ta mig inte fel
men jag skulle inte vilja vara någon
annan. Visst, hade jag haft pengar att
göra det så hade jag ändrat massa saker
med mitt utseende men jag vet att jag duger
som jag är. Precis som alla andra.  

Äch, jag är tankespridd. Hoppas inte jag förvirrade någon!

Nu är kaffet slut, så jag ska väl sluta skriva jag också. 
Iallafall i detta inlägget. Man vet ju aldrig vart tankarna tar
vägen senare.  So long :*

btw, äre något ni vill veta/fråga/whatever  så kommentera bara! :)